Den grymmaste veckan i mitt liv!

Då var det dags att dela med mig av veckan med Stjärnan i Montenegro.

Allt började måndagen den 16:de. På kvällen, efter att ha kommit hem från träningen fick jag flera sms från bekanta i Serbien om att derbymatchen mot partizan var flyttad en veckan pga vädret. Den kvällen var jag så ledsen, jag och mina kompisar hade planerat flera månader i förväg inför matchen. Usch så ledsen och bitter... fast jag dagen därpå skulle ut och resa. Träffa mormor och morbror. Lägger i en extra växel så det inte blir en lång historia. Väl framme på flygplatsen i Belgrad, jag och mamma sitter i transithallen och väntar på vårt flyg till Montenegro. Tre långa timmar till incheckningen. Ganska uttråkad, går och köper en tidning. Börjar givetvis med sport-delen först. Stor rubrik på baksidan "Röda Stjärnan åker till Montenegro idag på träningsläger" hjärtat börjar slå allt fortare. Läser vidare, kl 18.00 ikväll med det lokala serbiskaflygbolaget åker spelarna till Montenegro där de kommer spela två träningsmatcher. När jag insåg att de åker med det flygbolag som jag åker med samt att de åker med 18.00planen dvs den avgången jag satt och väntade på så kokade jag av glädje.... Jag la undan tidningen och började genast gå runt och leta efter de på flygplatsen... Gick runt i butiker, caféer, olika avgångssalar... Överallt! Inte ett spår... Då gick jag tillbaka till bänken och tidningen... Fick i uppgift att ha ett öga på våra saker medan mamma skulle ta en promenad.... Då kommer hon tillbaka "Ivan, jag såg några killar i röda träningskläder, undrar vilka det kan vara?" säger hon iskallt. Bum så var jag uppe, det var ett faktum. Spelarna och personalen inom klubben var på flygplatsen, redo att åka på träningsläger. Det jag gjorde då var att bara observera de, oj vad jag njöt. Ringde flera kompisar i Belgrad för att berätta, sen ringde jag Freddie =) Nästa fas var att prata lite med de och ta kort... mamma var med då. Första offret blev Bernard Parker, landslagsman för Sydafrika. "Hello dude, I am a big fan of Red Star. I am from Sweden, I know that you where going to Malmö" då började snacket, trevlig kille. Ville veta hur det var i Sverige precis som jag skrev så var han aktuell för Malmö. Till slut tog morsan ett kort med mig och Parker och Isah landslagsman för Ghana... Efter det kortet skakade vi hand och jag önskade de all lycka i världen. Ganska nöjd efter det kortet... fast när man gick fram så kändes det som i mellanstadiet när man frågade chans. Obehagligt. Dags att stiga på flygplanet, vem kommer jag sitta bredvid? Nummer sex, hmm en gubbe i overoll. Ingen jag känner igen med visst har han overoll så han tillhör laget. "Ursäkta, vi har platserna bredvid er" sa jag vänligt till honom. Sen blev det tyst, flygplanet lyfte. Jag tänkte inom mig, jag måste få igång en diskussion. Men vad ska jag fråga? Börja enkelt tänkte jag, "Ursäkta, när spelar ni i Montenegro?" Den enkla meningen fick igång en 40 minuters diskussion. Vem är herrn då? Jo efter att ha fått hans visitkort, och läst på kortet så fick jag fram att han är klubbens PR Manager. Så vi hade en del att prata om fotboll, marknadsföring, Dejan Stankovic (SIK)som han förövrigt träffade för en vecka sen!, Röda Stjärnan, alla nya spelare, Sverige.... osv. När han verkligen insåg hur mycket jag tycker om klubben och vilken betydelse Stjärnan har i mitt liv så sa han, "Du har mitt visitkort, ring om det är något. Men på lördag vill jag iaf att du hör av dig, jag vill skänka en matchtröja till dig." Världens gladaste Ivan efter den meningen! Yessss! Framme i Podgorica, lite pinsamt att jag hade glömt hans namn när vi skulle ta farväl så jag sa bara vi hörs och lycka till, dock så kom han ihåg mitt namn "Tack detsamma Ivan, Hör av dig"

Samtidigt i Montenegro i början av veckan, snöstorm och ruggigt kallt väder. Jag får höra på TV att det inte har snöat så mycket de senaste 15 åren. Tack vare vädret missar jag första träningsmatchen då vägen till kusten var avstängd pga vädret. Tiden går och vi är framme vid slutet av deras vistelse i Montenegro. Lördag och match. Jag ringer PR Managern, för att kolla läget. Allt är perfekt, solen sken och plusgrader ute. Jag sätter mig på bussen till kusten en resa på 1h ½min. Fett värt det, matchtröjan skulle bärgas! Under resan ringde han (PR gubben) flera gånger för att kolla läget och hur långt jag hade kommit. Framme vid idrottsplatsen. Han hämtar mig och jag får gå in på VIP läktaren. Hämtar tröjan, vi pratar en stund. Efter det går jag ner på planen och kolla in värmningen. Samtidigt kommer en släkting till mig, vi tar plats på läktaren i det fina soliga februarivädret. Solen värmde oerhört, lika så spelet som Stjärnans visade upp. Vi vinner givetvis matchen, 1-0. Efter matchen har jag och PR managern kommit överens om att jag får komma in i VIP byggnaden där omklädningsrummen är. Jag träffade alla spelarna, lite skönt snack om deras förväntningar... Alla är ruggigt imponerade att jag har kommit från Sverige för deras skull. Tror att det var det som gjorde så att de öppnade sig verkligen och tog tid med mig.
Givetvis skrev alla sina namnteckningar på tröjan, jag tog tillfället i akt och tog kort med de flesta spelarna. Tiden går fort när man har roligt, är det så de säger? De var dags för de att åka hem till Belgrad. Jag tillönskade de all lycka speciellt mot partizan, då kom lagets målvakt fram. "Kompis, vi vinner matchen åt dig" just i det ögonblicket var jag som en gymnasieflicka som precis har blivit bjuden på date av skolans hunk. Helt mållös, stum... PR Managern kom fram i samma ögonblick tackade mig för att jag tog mig ner, samtidigt önskar han mig en trevlig resa till Sverige. Han säger också att jag alltid ska höra av mig när jag är i Belgrade! Han har även lovat mig att jag aldrig kommer behöva köpa en biljett, from nu har jag fritt inträde till samtliga hemmamatcher. Nice!

Översta bilden med målvakten nedersta med PR Managern.